The dragonfly it ran away, But it came back with a story to say

     Tiden har gått så otroligt snabbt att jag knappt hängt med själv.
Jag har bott här i snart 3 månader, och samtidigt som det känns som att tiden gått så fort så känns det som att jag bott här i flera år. Och samtidigt som det känns som att jag bott här i flera år så är allt så nytt - varje dag finns något att upptäcka. Jag har fastnat i ett mönster av skola, träning och helgsumgänge, så upptäckterna har blivit färre, inte för att man inte upptäcker nya saker varje dag, men de där större grejerna har fallit bort. Men nu när vädret börjar bli bättre så är det dags att ge mig ut på långpromenader med kameran i högsta hugg och upptäcka min nya hemstad.
 
Sist jag skrev var i februari, och sedan dess har det hänt en del. 2 kurser är avklarade, socionomsittning, vi har flyttat (äntligen!!), firat 3 vänners födelsedagar, jag har hunnit vara i Göteborg, nästan all snö har smält bort häruppe, och det börjar bli varmt. Sedan är det så mycket småsaker in emellan som glöms av på vägen till att skriva ett inlägg, men så småningom påminns man om att "just det, den där gången var det ja!" och man kanske då har tid att skriva ned det, eller memorera den påminnande händelsen i ett foto.
På tal om att fota så har det faktiskt upptagits lite grann - inte alls i de mängder jag sysslade med för några år sedan, men på god väg! - och det känns superhärligt! Har saknat lugnet med bara jag, kameran och musiken i öronen. Just därför som långpromenader skall påbörjas inom en ganska snar framtid. Eller det är knappt så att det behöver vara långpromenader egentligen, bara upplevelsepromenader.
 
Flyttats har det gjort nämnde jag, och vi bor nu 7 minuter ifrån universitetet (till skillnad från de 30 min det var från Tomtebo!), och ungefär samma tid till IKSU (=gymmet). Och sedan har vi lyxen att ha affären på andra sidan gatan, inte för att det gjort latheten någon skillnad, det är fortfarande för långt bort för att anstränga sig för att gå och handla om det är något litet som saknas. Lägenheten är rymlig och jättehärlig och vi trivs alla 4 (jag och 3 grabbar, haha). Får se om jag ens flyttar ut innan sommaren, kommer aldrig hitta något bättre känner jag! Hyran är knappt några pengar att tala om, och avstånd och umgänge är perfekt (näst intill i alla fall, alla har vi våra skavanker).
Det jag saknar mest av allt är utrymmet att kunna sjunga för full hals. Inte för att grabbarna bryr sig så mycket, men jag blir så självmedveten när det alltid är någon hemma som hör. Jag brukar stänga in mig på rummet och ligga i sängen med hörlurar i öronen och sjunga. Känns på något sätt mer privat fastän det hörs ut lika väl som om jag hade suttit ute i soffan. Dags att skaffa mig en skitgitarr så att vi kan ha lite spelkvällar här ibland tror jag minsann!

Vad mer finns det att säga. Detta är sådant där allmänt tjafs som jag egentligen tycker är så tråkigt att skriva om, men har inget speciellt att ta upp för tillfället. Men snart lär jag det eftersom jag just nu läser en bok om barnmisshandel och blir argare för varje mening jag läser. HUR I HELA FRIDEN KAN MAN MED ATT SLÅ SINA BARN!!??!! Förmodligen sådant som kommer att tas upp om jag inte hittar något annat intressant innan jag exploderar ut all ilska!
 
Tror det är dags för mig att lägga mig under täcket med en kopp ingefära- & honungsvatten med kurslitteraturen. Klockan är ju ändå mycket. Ha ha.
 

Tips: Of Monsters and Men. Hela deras album. Lyssna på det. Nu.