You can't shy away from your greatness just because you're afraid you're not great enough
A song sung by many, and it has completely stolen my heart.
Igår när jag skrev om terapi, och kreativitet som en terapimetod, så glömde jag att utveckla hur sången är en fungerande metod för mig. Den fungerar på det sätt att jag lätt hittar låtar som beskriver precis hur jag känner, precis som många andra, men det är just när jag sjunger den låten som mina känslor befrias. Det är en befrielse olik alla andra, då jag ofta har svårt att sätta exakta ord på känslor, fastän jag har väldigt lätt för att skriva. Det är väl speciellt när det handlar om ett budskap till någon som denna metod fungerar som bäst, och något som jag har hållt på med sedan jag var ganska liten faktiskt.
Här är i alla fall "I Can't Make You Love Me". Versionen jag sjunger är i likhet med Adele's, men min absoluta favoritversion av denna låt är faktiskt Bon Ivers. Han är helt fantastisk. Låten i sig får mig att vilja gråta, vilket man kan se ifall man kikar lite extra noga när jag sjunger.
Här är i alla fall "I Can't Make You Love Me". Versionen jag sjunger är i likhet med Adele's, men min absoluta favoritversion av denna låt är faktiskt Bon Ivers. Han är helt fantastisk. Låten i sig får mig att vilja gråta, vilket man kan se ifall man kikar lite extra noga när jag sjunger.
