GOING NORTH

Jag tänker nu öppna upp mig.

Det har varit många om och men, om detta verkligen är något jag vill dela med mig av. Det är inte många som vet allt det jag kommer att skriva. Vissa vet en del, andra vet inget alls. Att jag skriver om det är ett sätt för mig att försöka bearbeta och själv förstå mig på vad som händer i mig.

Det värsta med att berätta om mitt psykiska mående är ofta de svar man får från de man berättar för. Det är inte deras fel, det är bara så det är. De flesta vill bara hjälpa till, försöka göra saker bättre. Tyvärr är psykisk ohälsa något väldigt tabulagt, något som helst inte skall tas upp. Därför vet inte många hur de skall bete sig eller vad de skall säga. Och den som försöker berätta vet inte heller. Det finns många olika sätt att bemöta någon som lider av psykisk ohälsa, och alla sätt fungerar olika för alla människor. Det är en komplex situation som inte går att generalisera. För mig är frågor jobbigt, samtidigt som de hjälper. Jag går in i försvarsställning när jag får en fråga jag tycker är jobbig och det kan förstöra en hel dag. Det är inte med mening. Det jobbigaste med det är att inte många förstår att den reaktionen är okontrollerbar, som så mycket annat som sker inom mig. Däremot är det frågor som öppnar upp mig. Förstår ni vad jag menar då med att situationen är komplex? Ena dagen kan frågor vara det bästa, medan andra dagar förstörs av dem.

Det okontrollerbara beteendet medför konsekvenser, så klart. Någon man lever med kan förstå efter en viss tid, trots att det är svårt. Problemen uppstår oftast när man hamnar med människor som inte är vana vid de olika reaktionerna. De förstår inte på samma sätt eftersom de inte lever så nära inpå. Min sambo har varit fantastisk, och är fantastisk. Det har tagit tid och många frustrerade samtal sinsemellan och det är långt ifrån perfekt. Ingen har plats för att ta hur mycket skit som helst. Men vi är på god väg.

Detta är bara en introduktion på vad som komma skall. Det är tungt att skriva om dessa saker då de påverkar mig dagligen på ett eller annat sätt. Men som sagt är det mitt sätt att bearbeta och förstå mig på.

I veckan kommer det första ”riktiga” inlägget. Det kommer att handla om depression och de konsekvenser det medför. Som sagt är allt utifrån mig själv, inte något som jag tror sker i alla.

- J